Boktips.

.....ni-nanna-na-ni-na*.....

Boken handlar om de småtokiga karaktärerna Snögubbe och Pepparkaka som har tänkt ge sig iväg på bilsemester.
Tyvärr ser semestern ut att gå i stöpet då de till sin besvikelse kommer på att ingen av dem har en bil, men som tur är får de en finfin idé – de ska förstås köpa sig en bil...........

Titel: Snögubbe och Pepparkaka på biljakt
Författare: Eva MC Johansson
Illustratör: Frida Segerstedt
ISBN: 9789197930802
Format: Inbunden
Utgiven: 2011

Frida Segerstedt är illustratör, konstnär och studiekamrat till mig. Hon har ett alldeles eget bildspråk som tar en med på svindlande upplevelser. 
Små barn och stora dito borde ges en möjlighet att bekanta sig med Snögubbe och Pepparkaka, därför detta boktips inför julens utbud av klappar.
Den går naturligtvis att beställa från de gigantiska bokhandlarna på nätet men jag rekommenderar....köp den direkt från Decibel Förlag. 

* är lånad från ett saknat Tv-program, Boktipset.

Footooon

"Borde inte en blogg vara mer personlig" frågade en människa mig.

"Mer kort av vardagen" fortsatte personen.

Så i morse tog jag med mig kameran ut på en promenad för att visa upp naturlivet här runt knuten.

 -------

Första steget ut på odysséen

 -------

Sent i september ett år hörde vi oväsen utanför, så jag gick ut för att ta mig en titt när plötsligt något träffade mitt ben och jag trodde att knäet skulle gå ur led.

Det var en grävling som beslöt sig för att fly från en rival och i flykten sprang in i mig.

 -------

Här såg jag en av mina katter (Dori) dänga en räv som antagligen var allt för nyfiken eller hungrig.

 -------

Antagligen har inget hänt just här....

 -------

…....men tar man sig upp till grusvägen....så parade sig en grannkatt med en av våra honor en vacker söndagsförmiddag.

Gudstjänsten på hembygdsgården var avklarad och de besökande var på hemväg och häpp, den första bilkön efter vägen var skapad.

 -------

Slutet av Januari ett år tog Helena å jag oss en promenad och såg ett par gigantiska skutt i snön efter en hare och några meter längre fram tassavtryck av ett lodjur.

De hade tagit sig en bit efter vägen tills haren hoppat ut i skogen igen med lodjuret efter sig. 

 -------

Det gick en björn över vägen tidigt en morgon.

En Björn!

Vi har inga björnar här förutom vår närmsta granne som blivit döpt till det.

Naturligtvis såg vi den inte, visste inte ens om den innan vi läste det i tidningarna och fick höra ryktesvägen hur den sovit ca 500 meter från stugan.

Björndalen-Edane-Mangskogen-Gräsmark-Sunne-Torsby, där slutade vi å bry oss och frossan släppte. 

 -------

 Nu står vi i en backe. (se bild)

Den har flera namn men vi kallar den smultronbacken eftersom de största, rödaste och saftigaste smultron man kan tänka sig växer här och en liten bit in i skogen.

En myrstack växer också här!

Intressant hur många stigar dessa små varelsers banar till sin stack.

(plocka aldrig smultron barfota)

 -------

Över krönet och plötsligt.........asfalt.

 

Man kan välja att ta av till vänster eller höger för att närma sig olika samhällen......

.......men det skiter jag i och går tillbaka längs grusvägen.

 -------

Sen att det hänt fler naturupplevelser med olika varelser efter vägen hoppas jag ingen tvivlar på.

Som när jag misstog ett rådjur för en hare och fått hört det till leda efteråt eller hur jag kanade förbi en förvånad älgko en vinter och hann med att säga hej innan hon sprattlade iväg längs issvallet eller hur min svärfar såg tre katter (ja, de är våra) jaga efter ett rådjur eller som i somras när två JAS Gripen (antagligen de värsta vilddjuren än så länge efter vägen) flög på låg höjd och måste ha gjort bonden längre bort förbaskat nöjd osv.

Fotoodysséen slutar med vägstolpen.

 

  

 

Nedför backen....

Det finns musik!

Silver and Gold
Show me your scars
and I’ll show you mine
whisper your secrets
through the walls of time
out in the darkness
the music plays on
silver and gold
soon all will be gone
Come with me now
this time is ours
let go of your fears
bring on the powers
stay by my side
and no one will harm you
follow the light
I walk right beside youI’m a stranger to roses
but friends with the thorns
I walk through hells fire
and I never feel cold
I come with this gift
now don’t be afraid
I’m the last man on earth
I will stay in the shadeCome with me now
this time is ours
let go of your fears
bring down the powers
stay by my side
and no one will harm you
follow that light
I walk right beside youCome with me now
this night  is ours
let go of your fear
bring on the powers
stay by my side
and no one will harm you
follow that light
I walk right beside youShow me your scars
and I’ll show you mine
whisper your secrets
through the great walls of time
out in the darkness
the music plays on
silver and gold
soon all will be goneSoon all will be gone

Downhill BluegrassBand är värda mer tid i medielandskapet, för å inte nämna deras samarbete med Sveriges bästa Sångerska (i mina öron) Maxida Märak och Spelmannen/Bluesgubben Pelle Lindström (som kanske alla redan känner till?).

Kväs!

Hur svårt kan det vara?

SD har sin grund i Nazismen!
SD:s väljare måste förstå att det inte finns demokrati i rasism!
SD existerar tack vare lögner!

Nöj er inte med vad jag länkar till eftersom jag avskyr och föraktar SD och vad de står för.
Läs, lyssna, bilda er en egen uppfattning och rösta sedan!

De Sverigedemokratiska riksdagsledamöterna.
(Ett stort tack till Polimasaren för att du sammanställt SD:s ledamöter.)

Mamma behöver inte vara lik sin mamma.

Från och med idag och fram till och med årsskiftet jobbar kvinnor gratis.

Det går att läsa på bloggen politism att...
"Om män och kvinnor skulle ha lika hög genomsnittlig timlön, men kvinnorna totalt bara skulle tjäna 86 procent av vad männen tjänar, så motsvarar det en årslön som räckte fram till och med igår för kvinnor...."
"...och om lönerna inte vore omräknade till heltidslöner så skulle kvinnor redan ha jobbat gratis sedan en tid tillbaka."*

*Baserat på lönestatistik från SCB.

 

Blyertsskiss-JK

Tänkte jag bara skulle nämna detta och samtidigt att det är år 2013.

Nästa år är val och fläskbitarna kommer att falla likt manna.
Samtidigt växer någons dotter eller son upp för att ta del av livet och väl när det är tid att vingla ut på arbetsmarknaden får dennes dottern automatiskt mindre pengar i sin börs och det följer flickan/kvinnan/gumman sedan hela livet ut.

(Varning, följande text kan uppfattas klichéartad men icke desto mindre sann.)
Mamma behöver inte vara lik sin mamma i allt och tänk på att orättvisor inte är en naturlag.
Hjälps vi åt solidariskt kan vi ändra på förhållandena som fortfarande tillåts i dagens samhälle.

Funktion

Jag vill att Jan Björklund (Fp) åker till närmsta grundskola och gör högstadiets Nationella Prov i Matte årskurs Nio.

Funktion-JK

Jag efterlyser alltså en kvalitetsgranskning och kvalitetssäkring av utbildningsministerns grundutbildning och samtidigt ge honom en chans att visa upp sin egna grundläggande kunskap. Med kunskap menar jag inlärda teoretiska förmågor och samtidigt vet jag att det är naturligtvis orättvist mot grundskoleleverna eftersom Björklund har tillgodosett sig praktiska färdigheter.

Men kom igen, ge honom chansen att visa sig på styva linan.

Matematik tror jag att han inte skulle ha några som helst problem med eftersom han säkerligen bla räknat ut ballistik inom sin tidigare karriär (yrkesmilitär).

Som utbildningsminister och ansvarig ska han kunna gå med rak rygg genom sitt departement och vara en förebild som kan hålla upp sitt resultat, utan omskrivningar eller felaktig statistik visa väljarna och alla elever hur en slipsten ska dras.

Men kom igen, ge honom en chans att visa oss skärpan.

Med andra ord är Koordinatsystem och Grafer (som visar funktionsvärdens variationer) en baggis för den man som pekar med hela handen och stakar ut skolpolitikens riktning.

Sen har vi Negativa tal och Procent som inte heller borde vara några problem.

Sannolikhet och Statistik, som den kärnkraft anhängare han är kommer det säkerligen passa honom som hand i handske.

Geometrins figurer & Potens/Kvadratrötter gnager han sig nog igenom som vice statsminister.

Men kom igen, ge honom en chans att visa upp sig. OJ......

…..hur ofta jag använder ”men kom igen”.

Äsch det gör nog inget med tanka på hur återkommande vår utbildningsminister nämner ”flumskolan” i den allmänna debatten.

Drömberättelse.

Jag ska inte avslöja min drömvärld vare sig i sovande eller vaket tillstånd utan det här handlar om något helt annat.

Drömberättelse är en bra bok av Arthur Schnitzler och en än bättre film av Stanley Kubrick fast då omdöpt till Eyes Wide Shut.

Vilken genialisk titel.

Läs titeln en gång till ... E y e s.. W i d e.. S h u t.... och ta sen en funderare på vad som menas med namnet på filmen.

Själva innehållet i historien är en orgie i symbolismens sanningar/lögner och gör filmen fulländad.

Och nu över till Norrköping.

Den 17-20 Oktober 2013 befann sig det nya arbetarpartiet (nya moderaterna) på en ny arbetsstämma där en ny kickoff hölls inför den nya valrörelsen.

Den 19 Oktober 2013 anordnade klubb Adam & Eva en sammankomst som döptes till Eyes Wide Shut i samma stad, vilket genitaliskt sammanband.

A&E vet vad de vill, säger det och gör det.

M vet även de vad som lustar dem mest meeeeen riktigt lika ärliga som den svenska swingersklubben är de inte på långa vägar.

Det verkar vara lätt hänt för en del politiker att revidera historiens vingslag och vrida orden lite snett eller förnya innebörden.

Pga detta hade jag tänkt att dela med mig av en lista på saker som Höger Partiet röstat nej till i parlamentet. Nu vill de förstås inte framställa sig själva som ett allt för negativt parti därför förkommer det några ja också.

Aj-Jk

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2008: Ja till FRA-lagen
2009: Ja till IPRED-lagen

Eyes Wide Shut - Man går runt med vidöppna ögon utan att se, man tror sig se men pga okunskap eller ovilja att förstå förblir man blind, så tolkar jag EWS och skulle det inte då ha passat bra om Höger Partiet De Nya Moderaterna delat lokal med A&E nu när swingerklubben la beslag på namnet.

En mild form av föreställning.

Vårterminen 2012 hade vi på Falkenbergs Konstskola en gästlärare vid namn Sara Lundén och hon lärde ut en mycket svår och samtidigt intressant konstart som går under namnet Performance.

Jag har alltid varit intresserad av berättandet. 

Vare sig det är i litteratur, musik eller konst.

En bra bok tycker jag ska berättas och inte bara författas, det handlar nog om känslan som jag får.

För man in detta i performance är den muntliga berättarformen bland det bästa jag vet.

När hon hörde min röst skrev hon "Jaha nu förstår jag, du är värmlänning". 

Den kommentaren kom sig av att jag haft några diskussioner med henne om mitt engagemang och om jag verkligen tog det "seriöst". Hon hade rätt,  jag tog det antagligen inte på ett allt för stort allvar. 

Nu efteråt är jag glad över att fått ta del av hennes konstverk och att jag givits en chans att prova på konstformen fastän i en mild form.

Tänk er ett trist (oftast är de tråkiga) 70års kalas (ska försöka hålla mitt eget 70års kalas någotsånär trevligt, om man når den åldern). 

Du kommer dit och får reda på att tex Knut i kurva är bjuden och han kan berätta anekdoter så du vrider dig av skratt och är rädd för att du druckit för mycket saft. 

Det är alltid lett att pinka på sig. 

Någonstans i sitt huvud har han lagrat skröna efter skröna och han kan konsten att plocka fram dem när de behövs.

Du ser honom sittandes och bara vänta på att någon tar upp ett ämne eller något elakt skvaller som han vill kväsa i sin linda och plötsligt hugger han. 

Det glimtar till i ögonen och hela kroppsspråket ändras på gubben. 

Sen släpper det loss och han börjar prata. 

Visst ibland blir någon förolämpad (med all rätt) men oftast är det bara underhållande och roligt.

Det ser jag som en autodidak storyteller som utför en form av performance.

Jag har använt mig av den iden och läst in en sak som hände förra sommaren.

Detta var mitt andra försök till någon form av performance och som sagt var, jag är värmlänning och det förklarar saken. 

 

Blå Lagårn 13

Plötsligt kom dagen när jag skulle vara värd för utställningen, solen sken och ett femtiotal besökare hittade dit.

Tack å lov ville Helena med till Blå Lagårn för att hjälpa till.

Där står hon ju.

Och här sitter jag.

Nej, vi försöker inte ignorera något eller någon.

Intressant det där med vad människor fastnar för.

Någon stannade till framför en bild medan en annan skyndade förbi och blev stående vid en lerfigur. 

Ett äldre par talade om hur de ”greps” av en målning på andra våningen (tyvärr redan såld) så jag tipsade dem om vilken dag konstnärinnan skulle vara på plats.

Det sitter verkligen i betraktarens öga och åter en gång blev jag varse om den subjektiva dragningskraft som ett verk kan ha och det med all rätt.

Någon träfigur som jag ställde ut blev såld, fast just den här dagen var det ingen som bytte hem.

 Däremot blev jag glatt överraskad av hur många som stannade till för att ta sig en titt.

Spretandet i Kletandet

Mitt målande spretar och jag har svårt för att hitta ”rätt”.

En skiss av två baderskor som jag lagt ned lite tid på.

Baderskorna - JK

”Madone” en målning som kom till när överbliven färg togs bort från palletten och ströks av på en pannå. 

Madone - JK

”Madone” tog högst 20min och känns klar.

”Baderskorna” som på långa vägar är färdig, ca en vecka och den kommer att målas om på en större duk någon gång i framtiden.

Stil, teknik, verktyg och vad som färgen målas på varierar , provar mig fram för att hitta ”rätt” samtidigt som tankarna får fäste i att spretandet i kletandet kanske hör till och jag borde antagligen vara tacksam för att inte vara låst inom fasta ramar.

Glöm aldrig denna dam!

Satt och såg Kd-rikstings öppnande på tv:n.

Pingstvännernas egna parti är nu i Karlstad för att dryfta frågor för framtiden.

Som alla vet har de det yttersta ansvaret i den Borgliga regeringens vård, omsorg, familje och äldrepolitik.

Partiledarens anförande satte tonen och vanligt folk nämndes som alltid mellan lovprisningen av den förda politiken och dess biverkningar.

Halleluja. 

Sen bröt nyheterna in och jag fick reda på att en 84årig kvinna i desperation hoppat från sin balkong medan två av kommunens tjänstemän (Stenungsunds kommun, ((där Borgarna styr och sätter agendan)) just dryftat frågan med henne.

Frågan gällde ”Hon ville ha hjälp, hon var gammal, hon orkade inte längre. Hon ville att någon skulle ta hand om henne på gamla dagar”, säger ett barnbarn till kvinnan till SVT Västnytt.

 

Tillbaka till rikstinget och förträffligheten av den förda politiken fortsatte och fortsatte och fortsatte medan ”verklighetens folk” tar sina liv.

Låter det drastiskt? Sättet jag framställer det på vill säga.

Nej så fan heller!

En kvinnan tar sitt liv pga förd politik, hon orkade inte längre!

Jag är uppriktigt heligt förbannad över hur människor behandlas.

Jag känner sorg över hennes förtvivlan och den utväg hon tog.

Glöm aldrig denna dam!

Skägget.

Sommaren är färdig, den packade ihop och drog.

Hej då!

I våras skaffade jag skägg och jag lät det växa vilt till förgrymmelse för en del människor i min närhet.

Var länge sen jag haft såpass roligt så jag rekommendera alla som läser att skaffa ett.

(Dålig skäggväxt kanske en del säger? men ta det lugnt det finns lösskägg på Buttrix att köpa.)

”Roligheterna” (okej, just det här kanske inte var roligt, men pratet om vi å dom avbröts) började med ett kalas där någon påpekade ”men du har skägg.” Vart då? sa jag samtidigt som jag kände på armbågen.

Vid middagen frågade jag den som bjöd om jag inte kunde få låna mattan i rummet eftersom det började bli dax.

”Bli dax?” svarade hon frågande och alla vid bordet slutade med vad än de hade för sig.

Jag har konverterat, sa jag med hög röst.

Jag är nu muslim och klockan närmar sig......det är därför jag skaffat skägg.

Det blev knäpptyst men lite längre ned vid bordsänden hörde jag en djup suck och sedan hur den suckande sa ”tron inte, han är ateist.”

Jag erkände att jag inte har någon tro, vare sig Allah, Jehova eller någon annan Gudom, så tro inte på mig.

Efter några konstiga blickar och spridda skratt försvann samtalet in i hur illa det är om inte kyrkoskatten betalas och om alla skulle bli ateister och jag kände mig nöjd.

Andra saker kan vara att stoppa in mat i skägget och fortsätta prata som vanligt eller smeka det och säga ”skägger du dä” så ofta som möjligt eller låtsas fastna med fingrarna i det eller tugga på det frenetiskt under ett samtal eller gömma sig bakom eller... vänt nu....

Gömma sig bakom, där har vi det!

Det var så allt började.

I vintras blev jag tillfrågad om jag inte kunde hänga med ut för att spela tolvtakter som ibland blir till tretakts Blues, det hela skulle ske under sommaren.

Är väl en sisådär femton år sedan sist jag spelade för folk men de få låtar jag kan sitter halvdant än och gitarren är stämd, munspelet snusfritt och mandolinen har alla strängar kvar.

Jag bad dem att lära sig ”Jerry´s Beaver Hat” bara för att jag ville spela lite irländskt och få en chans att bruka mandolinen.

Sen är det ju så att en stor skäggig man med en liten mandolin hängande på magen kan se riktigt hemsk ut, kanske rent av folkilsken eller enbart löjlig, vilket som kändes ok.

Skägget ingick alltså i utstyrseln men samtidigt fungerade det som ett gömställe/skydd eftersom det kan vara förbaskat nervöst/irriterande att spela inför folk som för det mesta inte känner igen låtarna och som skriker ”spela Creedence”.

Sommaren kom och jag blev sjuk.

Ingen underhållning, hann inte med vad som skulle göras runt stugan, målandet har varit på sparlåga och det oansade skägget försvann när jag skulle gå på en konfirmation, eftersom flickan som skulle bekräfta Gud antagligen skämdes över hur jag såg ut.

Det slutade med att inte ens denna bevittning av den kristna ritualen kunde besökas.

Istället gjorde sig ett envist magsår åter en gång sig påmind och jag kom att tänka på Beppe (som folk envisats att kalla mig) hur han med sitt skägg dog i samma sjukdom.

September är här och luften är klar och frisk, jag är skägglös och magen har börjat rätta till sig men gissa om jag skulle vilja ha tillbaka de tre sommarmånaderna för att få underhålla överförfriskade människor, huset och målandet samtidigt som jag fått en chans att se konfirmanden ta nattvarden. 

 Naturligtvis hade jag någon gång i framtiden predikat naturvetenskapens lov för henne.

Sommaren tog semester.

Hej då!

Nils Ferlin

Som tonåring läste jag en diktsamling av Ferlin, har för mig att det var "Barfotabarn".

"Det där var allt en riktig kämpe" sa min morfar. 

Nu är jag vuxen (nåja något så när vuxen) kan jag förstå vad han menade. 

Gång efter annan kommer mina husgudar åter och jag tröttnar aldrig på kämparna.

EN VANDRINGSMAN

Det säjs att han vida i världen gick
och att gyllene ting han skåda fick
gamlingen där - Om det stämmer
hur kunde den då bli så tom hans blick,
så innehållslös att den skrämmer?

-Nils Ferlin

                                 

Nils Ferlin - JK

”Vi borde vara tacksamma så länge det finns irrationella människor, drömmare och tänkare. Det är de som för världen framåt.” -Henny Ferlin.

Omärkta 2.

Vad är det som sker? skrev jag i det förra inlägget.
Det handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha, för det är vi som skapar det.

Omärkta.

Fattiga stoppas i omärkta gravar i Södertälje.

Boel Godner (S), har inget svar på vad som kommunen tjänar på att neka utblottade en gravsten eller dödsannons. .
För h-vetes f-bannade h-vete vad är det som sker?

Of Monsters and Men - Little Talks

Jag lyssnar varken på reklamradio eller SR:s musikradio.

Det beror på att musiken som spelas är skit! 

I ett växthus

Men, det finns alltid ett men...så satt jag i ett växthus (konstigt nog så luktar det mest humle, malt och druva innanför glasen. Ja just det...ibland klirrar det muntert också) och min svägerska fråga om jag hört "Of Monsters and Men - Little Talks". 

Hon plockar fram en surfplatta, spelar och videon flimrar fram på skärmen.

Kanske det är så att det är för lite topplistade spellistor i mitt liv? Nja/Nej blir nog svaret men just den här trudelutten har spelats flitigt även av mig den här sommaren.

Bra låt, bra mening i textens innandöme och en helt fantastisk video.

                  

Of Monsters and Men - Little Talks :

Hey! Hey! Hey!
I don't like walking around this old and empty house
So hold my hand, I'll walk with you, my dear
The stairs creak as you sleep, it's keeping me awake
It's the house telling you to close your eyes

Some days I can't even trust myself
It's killing me to see you this way

Cause though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Hey! Hey! Hey!
There's an old voice in my head that's holding me back
Well tell her that I miss our little talks
Soon it will all be over, and buried with our past
We used to play outside when we were young
And full of life and full of love

Some days I don't know if I am wrong or right.
Your mind is playing tricks on you my dear

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same
Hey!

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

You're gone, gone, gone away
I watched you disappear
All that's left is a ghost of you
Now we're torn, torn, torn apart
There's nothing we can do
Just let me go, we'll meet again soon
Now wait, wait, wait for me
Please hang around
I'll see you when I fall asleep

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same
Hey!

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same
Hey!

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Though the truth may vary
This ship will carry

Our bodies safe to shore

Livets nödvändigheter.

Den första bild som kom till "allmänhetens kännedom".

Nödvändigheter - JK

Jag hade kommit in på Falkenbergs Konstskola och den första bild som blev veckans målning/teckning i KPN1 var gjord av mig!
Med ett jaaa och en knuten näve i luften, likt en 100meters löpare som exploderar vid målgång skakade jag näven och klämde fram ett ja till.
Till skillnad från mina klasskamrater hade jag ingen "konstnärlig utbildning", inga utställningar och tyckte mig ha kanat in på ett bananskal innanför skolans ateljéväggar.


Efter någon vecka kom jag på att bilden måste ju finnas på Google och jag sökte och fann...............

  

........att mellan en verkstad och en räv låg den. Talande bild tyckte jag, ett konstverk i sig själv..

Bloröe

Bloröe - JK

"Ring så spelar vi".

Lördag morgon och jag har just lyssnat på ”Ring så spelar vi”.

Plötsligt får jag känslan av att vara 10, sittandes inträngd i en varm bil på väg till Årjäng för att flytta får eller fiska eller stängsla in ett nytt hjale eller min favorit att försöka starta en gammal moped för att kunna köra några minuter innan den stannar igen.

Oftast med ett värre fel än när man startade startförsöken.

Nu för tiden är det Lisa Syrén som strömmar ut genom högtalaren istället för Hasse Tellemar, båda har/hade förmågan att lyssna med ena örat, kallprata och verka något så när intresserade när den sjunde människan i rad talar om hur fantastiskt det är denna morgon.

Sen ges den ena ledtråden efter den andra under tiden som den tävlande googlar frågan eller svarar i mobilen.

Vilka enastående människor/programledare dessa två är och varit. 

Hasse är väl avliden, men Lisa.....Helt fantastisk!

Själv avskyr jag ”Ring så spelar vi”.

Min ”avsky” beror kanske på att jag är helt oduglig som ”kallpratare” och vill inte ge mig in i såna samtal. 

Däremot kan jag beundra människor som behärskar konsten.

Vad denna talang måste underlätta saker och ting i livet, jag drabbas dessvärre av rysningar och lust att springa innan platityderna knäcker mig helt o hållet eller än värre, får mig att säga något.

Samtidigt finns en tanke, inte mer än en ide´ som jag lovat Helena att aldrig sätta i verket 
(fast nog tycker hon det skulle vara roligt).

Om de sista siffrorna i mitt tele-nr slumpas fram och om det är sent i programmet, bland de sista samtalen, att då ringa in och om man skulle komma fram så....... 

Ja då jäklar skulle jag bara välja fråge-nr som gått.

Kan riktigt höra hur folk runt sina frukostbord stör sig och vem vet kanske det till och med kastas det något löskokt ägg på radion.

Det givna samtalsämnet bland lyssnarna denna lördag har blivit till.

Äntligen ett meningsfullt samtalsämne, eller?

Klipp!

Sitter och funderar över gräsmattan.

Den är hög, alldeles för hög och stor, alldeles för stor, så jag sitter här och funderar för mig själv om inte det är dags att starta klipparen, stoppa i pluggarna i öronen för att ta mig en promenad fram å tillbaks över den gröna ytan som är alldeles för stor (jag kanske nämnde det förut).

Förra sommaren blev det en tuschteckning av mig gående med klippon.

Klippet - JK

.

Svart och vitt, inte så jäkla grönt som det egentligen borde vara i en sommarbild.

Det svarta som infinner sig innan snöret har blivit draget och det vita...tja, det för nog stå för lättnaden över att det är klart, förnöjsamheten när man ser och känner lukten av resultatet eller kan det vara det dimmiga tillstånd som följer med tack vare min kondition?

Nu sitter jag här och funderar, kaffet smakar bra och snusen under läppen sitter som den ska.

På tal om earplugs och snus, så beslöt sig en kompis för att nu skulle han sluta snusa.

Sagt å gjort han slutade.

En dag, två dag och strax innan den tredje exploderade han i abstinens och surhet.

Det blev en resa till bensinmacken och en dosa rikare gick han ut med hela truten full av snus.

Fasiken.....hade han verkligen inte starkare karaktär, frågan snurrar runt i skallen tillsammans med tobaksruset.

Dagen efter bestämmer han sig att nu fick det vara nog. Karaktären skulle nu plockas fram för att skuffa undan beroendet!

Det är nu det börjar bli underligt.

En dag, två dag, surheten är på plats tillsammans med ömkan över sig själv och abstinensen lurar runt hörnet men han släpper likt Sven Dufva inte en jävel över bron, i hans fall inget snus över läppen.

Han tar istället en earplug och lägger den på plats där prillan brukar vara, bara känslan av att få lägga något i gropen under näsan är lugnande och han är fast.

Ett nytt beroende är skapat, gula små skumbitar under läppen.

Vet inte hur många gånger jag hört honom väsa att det är nyttigare än den äckliga sörjan jag förpestar mig själv och omvärlden med.

I mina öron låter detta lika underligt som om Dufva skulle stoppa ryssen men släpper över Hawaiianerna med ett välkomnande leende.

Under tiden jag skrivit har gräset fortsatt spira och min egen beslutsamhet grupperat sig, ska bara ta en kaffe till men sen så jäklar.......

Lagårn

På midsommardagen öppnade utställningen Blå Lagårn som drivs av konstnären Ulf Dahlin eller plankstrykare som han själv vill bli presenterad, om han nu nödvändigtvis måste placeras i något fack.

Från och med den 22/6 till och med 11/8 är denna ladugård öppen för besökare, mellan klockan 14.00-18.00 går det bra att strosa runt bland installationer i Ulfs fantastiska trädgård, kliva in i ladugårdens innandöme för att se vad olika konstnärer har skapat och naturligtvis köpa det som bjuds ut (om plånboken är med).

Skulle det bli en slant över (och naturligtvis blir det det eftersom dessa fantastiska konstverk går att inhandlas för en modest peng) så finns ett litet kafé där man kan slå sig ned och bara vara.

 Äsch inte behövs det handlas, kom dit och sätt er ned efter rundturen för att njuta av Rackens vågskvalp och grönskan som ramar in det hela.

Jag har med några träfigurer som blivit till under året som gått, förresten kan jag tipsa om att plåsteraktierna lär stiga allteftersom den ena figuren efter den andra blir klar.

Jk i trä

Det här med snideri har alltid fascinerat mig, en träbit och kniv sedan är det bara fantasin som sätter gränser för vad som blir snidat. Ett förgängligt material och en utdöende konstart som ses lite styvmoderligt på i vissa kretsar, det passar mig som handen i handsken.

Den här gubben är jag och är gjord efter en beskrivning av hur Elin ser mig eller om det var hur jag kommer att se ut i framtiden.
När hon såg den karvade figuren påstod hon att jag förfinat mig själv och att verkligheten är bra mycket värre.
Ungar av idag är jäkligt uppkäftiga och ärliga, det är något som jag gillar. Hoppas de aldrig, aldrig, aldrig och aldrig blir för inställsamt fjäskande och slutar att uttrycka sig själva.

I mina ögon verkar framtiden vara här, det är väl bara käppen som saknas.

Gla Messômmer!

 

Finsk bete sôm sjongs utå bå gamle å onge mänischer nu te messômmer.

Korta versionen:
Nu!!
Långa versionen:
Inte nu men, Nu! (Ei nyt, mutta nyt!)

Bondens val.

 

Det har varit en del diskussioner om EU, öppna landskap, mejerier och bönder.

Inte bara i media utan även bland kamrater och släkt, som har varit eller är småjordbrukare.

Mejerier läggs ned eller köps upp av något aktiebolag, utbudet svämmar över av utländska produkter till billiga priser och avräkningspriset minskas för vart år som går.

EU pekar ut vägen i marknadsanpassningens tidsålder.

2002 skrev jag en artikel om bondens val & framtid, tyvärr har de som reportaget handlade om avvecklat mjölkproduktionen och gått över enbart till köttdjur och spannmål.

Kosaken - JK

Stordrift, Bondens Framtid?

Dörren öppnas till stallet där 48 mjölkkor står uppställda i sina bås, lukten av komockor blandas med ett öronbedövande råmande. Klockan är strax efter fem på eftermiddagen och kvällsmjölkningen står på schemat, därav det välkomnande oväsendet.
Vi stänger lagårdsdörren efter oss, inte för att stänga ute vinterkylan, utan det är först och främst för att inte släppa ut lagårdstomten förklarar Anders Hedin, 31 år och lantbrukare på denna medelstora gård i västra Värmland.
Med texten "Mjölk Är Livet - Lev Länge" på overallsryggen kliver han in i fodergången samtidigt som han berättar om gammelfar som tydligen har funnits här åtminstone i två mannaminnen, själv har han inte sett till honom, än. Kanske, fast bara kanske hinner han träffa honom innan den nya tiden är kommen till gården.

Vakuumpumpen väser och jag kan se hur mjölken transporteras i rörledningen ut till tanken i mottagningsrummet, där drycken kyls ned i väntan på tankbilen från mejeriet.
Mjölkmaskinen kopplas från och ansluts till nästa ko i ett rasande tempo, alltmedan Anders berättar om livet på gården.
Han är den tredje generationens bonde på stället eller "bonnjävel" som han säger med ett ironiskt flin. Denne "bonnjävel" kan inte tänka sig att arbeta med något annat, han är en av de unga personer, som valt lantbruket som sysselsättning.
När jag frågar om det inte är lantbruket som valt honom, rycker han på axlarna.
-Alla kan inte bli finansmän eller IT-miljonärer, säger han. Jag trivs med mitt yrkesval, jag förvaltar något som jag är intresserad av och det ger mig mycket tillbaka. Det är inte bara slit och släp utan även en stor frihet och i slutänden ger det också lön för mödan, det är tillfredsställande.

Nu stundar nya tider och inom en snar framtid är det dags att besluta om gården ska fortsätta med mjölkproduktionen eller gå över helt och hållet till köttdjur eller satsa på spannmål, som så många andra lantbrukare inom närområdet gjort.
Hur det än blir vill han inte gärna göra sig av med djuren, han har vuxit upp med dem och djurhållningen har alltid varit självklart.
-Utan korna skulle jag heller lägga ned jordbruket. Korna håller det hela vid liv, de är själen i vår gård.

I dagens snabba och produktivkrävande samhälle har det visat sig inte vara nog lönsamt med en medelstor besättning mjölkkor.
Anders och hans fru Ingrid har långt framskridna planer på att utöka, först och främst besättningen med ett 50-tal djur.
Det är med stolthet i rösten han berättar om hur de själva har avlat fram en stark och mjölkproduktiv kreatursuppsättning, som han i så fall blir tvungen att bygga vidare på.
Det kommer att krävas stora ombyggnationer av ladugården eftersom det ska införas så kallad lösdrift.
Båsen försvinner och antagligen tomten också, men det underlättar både för djur och människor genom att det införs en ny sorts teknik. Den är datastyrd och tillåter korna själva bestämma när de skall mjölkas. En så kallad "mjölkningsrobot" placeras i kostallet och när kon känner att det är dags beger hon sig till mjölkningsfållan.
Med hjälp av ett halsband med inbyggd sändare skickas djurets uppgifter till en datacentral på kontoret och där bestäms det hur mycket som skall ges i foder, hur ofta kon ska mjölkas och även vilken mängd mjölk hon ska ge, helt automatiskt.
Det innebär mer pappersarbete och övervakning, däremot spar det naturligtvis ryggar och knän vid mjölkningen.
Visserligen har han sin far och mor kvar på gården till hjälp och under sommarhalvåret när den verkligt hektiska perioden är hjälper hans bröder till med skörden.
Men med det nya systemet kan arbetsbördan minskas rejält.
Jag ställer frågan om han inte är rädd för att tappa direktkontakten med djuren.
-Nej, det monotona och det tunga arbetet i ladugården slipper jag och i stället kan jag ägna mig åt avelssysslan.
Den nya tekniken underlättar således för gårdsfolket och den välkomnas.

När vi lämnar lagårn utan att ha sett till den mer eller mindre osynliga hjälpredan, så undrar jag om inte "tomtevettingen" har fått nys om framtiden och pensionerat sig.




. 

Landskronamodellen.

 

 

Är det nån som kommer ihåg den modellen?

Om inte lär svensken bli påmind ...

Den 1 Juli 2013 blir Landskronamodellen nationell och ”kompetenshöjande verksamhet” ska ut på riksturné.

Sist den uppträdde kallades den fattigvård men det var för länge sen, såpass länge sedan att de som fick stå med hättan eller mössan i hand numer är borta.

Att borgerligheten ser det som något från den gamla goda tiden tvivlar jag inte på, men att Socialdemokraternas röstade jakande är ett stort svek för de mest utsatta i samhället. 

Det där med ”kompetenshöjande verksamhet” innebär att om du får socialbidrag ska en motprestation utföras, annars inget bidrag.

Rensa rabatter, måla plank, flytta möbler osv är ”kompetenshöjande verksamhet” allt enligt FP.

Kommuners socialkontor blir arbetsförmedling och de som ramlat kommer att få en chans att göra rätt för sig, hur illa de än har slagit sig ska de tvingas att utföra en tjänst för att få sin peng.

"Den som inte arbetar ska inte heller äta."
 

Enligt Helsingborgs Dagblad den 10 oktober 2005 berättar att det fanns 18 hemlösa i Landskrona. På Landskrona Direkts hemsida går det att läsa att 19 augusti 2012 fanns 347 hemlösa. 105 barn levde som hemlösa. (Modellen för dagen har gällt sedan 2006 i Landskrona.)

Röde Mor.

 

 

Det är för lite med dansk musik i eterhavets böljor.

 

ARBEJDSLØSHEDSSANG
Niels Brunse/Henrik Strube

Politikerne taler meget om at bekæmpe arbejdsløsheden og krisen. Men økonomiske kriser er et uundgåeligt træk ved den kapitalistiske produktionsmåde.

Nu er de gode tider ikke mer så gode;
det er svært at få det til at løbe rundt.
Men sir til os: hvis vi nu ska komme på fode,
er lidt arbejdsløshed faktisk ganske sundt.
Hvem er skyld i krisen?
Ikke vi!
Hvem betaler prisen?
Det gør vi!
Ska vi finde os i den slags? Nej!
Gu ska vi ej!

Direktøren sir til mig, nervøs og svedig:
den er gal, nu må vi til at skære ned!
Fra i overmorgen der må du gå ledig
for min profit kan ikke følge med!
Hvem er skyld i -

Slut med al den snak om "velfærdseksplosionen"!
Det er tid at vågne op af vores døs.
Vi får ikke has på krisen, inflationen,
før vi gør kapitalismen arbejdsløs!
Hvem er skyld i -

 

Röde Mors Rockcirkus, Roskilde 1976

Röde Mor var ett konstnärskollektiv som bildades i slutet av 60talet och en av alla ting de sysselsatte sig med var att komponera och framföra förbaskat bra låtar med texter som fortfarande håller 2013.

För den som vill veta mer finns en hemsida Røde Mor  .

Välkomna till Hareras Sinne.

 

En flyktig och rent av sporadisk blogg som sveper fram i cyberrymdens svindlande vindlingar. 

Den grå substansen är ännu rödaktig och hararna mätta, så barken lämnas tillsvidare ifred.