Lagårn

På midsommardagen öppnade utställningen Blå Lagårn som drivs av konstnären Ulf Dahlin eller plankstrykare som han själv vill bli presenterad, om han nu nödvändigtvis måste placeras i något fack.

Från och med den 22/6 till och med 11/8 är denna ladugård öppen för besökare, mellan klockan 14.00-18.00 går det bra att strosa runt bland installationer i Ulfs fantastiska trädgård, kliva in i ladugårdens innandöme för att se vad olika konstnärer har skapat och naturligtvis köpa det som bjuds ut (om plånboken är med).

Skulle det bli en slant över (och naturligtvis blir det det eftersom dessa fantastiska konstverk går att inhandlas för en modest peng) så finns ett litet kafé där man kan slå sig ned och bara vara.

 Äsch inte behövs det handlas, kom dit och sätt er ned efter rundturen för att njuta av Rackens vågskvalp och grönskan som ramar in det hela.

Jag har med några träfigurer som blivit till under året som gått, förresten kan jag tipsa om att plåsteraktierna lär stiga allteftersom den ena figuren efter den andra blir klar.

Jk i trä

Det här med snideri har alltid fascinerat mig, en träbit och kniv sedan är det bara fantasin som sätter gränser för vad som blir snidat. Ett förgängligt material och en utdöende konstart som ses lite styvmoderligt på i vissa kretsar, det passar mig som handen i handsken.

Den här gubben är jag och är gjord efter en beskrivning av hur Elin ser mig eller om det var hur jag kommer att se ut i framtiden.
När hon såg den karvade figuren påstod hon att jag förfinat mig själv och att verkligheten är bra mycket värre.
Ungar av idag är jäkligt uppkäftiga och ärliga, det är något som jag gillar. Hoppas de aldrig, aldrig, aldrig och aldrig blir för inställsamt fjäskande och slutar att uttrycka sig själva.

I mina ögon verkar framtiden vara här, det är väl bara käppen som saknas.