Klipp!

Sitter och funderar över gräsmattan.

Den är hög, alldeles för hög och stor, alldeles för stor, så jag sitter här och funderar för mig själv om inte det är dags att starta klipparen, stoppa i pluggarna i öronen för att ta mig en promenad fram å tillbaks över den gröna ytan som är alldeles för stor (jag kanske nämnde det förut).

Förra sommaren blev det en tuschteckning av mig gående med klippon.

Klippet - JK

.

Svart och vitt, inte så jäkla grönt som det egentligen borde vara i en sommarbild.

Det svarta som infinner sig innan snöret har blivit draget och det vita...tja, det för nog stå för lättnaden över att det är klart, förnöjsamheten när man ser och känner lukten av resultatet eller kan det vara det dimmiga tillstånd som följer med tack vare min kondition?

Nu sitter jag här och funderar, kaffet smakar bra och snusen under läppen sitter som den ska.

På tal om earplugs och snus, så beslöt sig en kompis för att nu skulle han sluta snusa.

Sagt å gjort han slutade.

En dag, två dag och strax innan den tredje exploderade han i abstinens och surhet.

Det blev en resa till bensinmacken och en dosa rikare gick han ut med hela truten full av snus.

Fasiken.....hade han verkligen inte starkare karaktär, frågan snurrar runt i skallen tillsammans med tobaksruset.

Dagen efter bestämmer han sig att nu fick det vara nog. Karaktären skulle nu plockas fram för att skuffa undan beroendet!

Det är nu det börjar bli underligt.

En dag, två dag, surheten är på plats tillsammans med ömkan över sig själv och abstinensen lurar runt hörnet men han släpper likt Sven Dufva inte en jävel över bron, i hans fall inget snus över läppen.

Han tar istället en earplug och lägger den på plats där prillan brukar vara, bara känslan av att få lägga något i gropen under näsan är lugnande och han är fast.

Ett nytt beroende är skapat, gula små skumbitar under läppen.

Vet inte hur många gånger jag hört honom väsa att det är nyttigare än den äckliga sörjan jag förpestar mig själv och omvärlden med.

I mina öron låter detta lika underligt som om Dufva skulle stoppa ryssen men släpper över Hawaiianerna med ett välkomnande leende.

Under tiden jag skrivit har gräset fortsatt spira och min egen beslutsamhet grupperat sig, ska bara ta en kaffe till men sen så jäklar.......