"Ring så spelar vi".

Lördag morgon och jag har just lyssnat på ”Ring så spelar vi”.

Plötsligt får jag känslan av att vara 10, sittandes inträngd i en varm bil på väg till Årjäng för att flytta får eller fiska eller stängsla in ett nytt hjale eller min favorit att försöka starta en gammal moped för att kunna köra några minuter innan den stannar igen.

Oftast med ett värre fel än när man startade startförsöken.

Nu för tiden är det Lisa Syrén som strömmar ut genom högtalaren istället för Hasse Tellemar, båda har/hade förmågan att lyssna med ena örat, kallprata och verka något så när intresserade när den sjunde människan i rad talar om hur fantastiskt det är denna morgon.

Sen ges den ena ledtråden efter den andra under tiden som den tävlande googlar frågan eller svarar i mobilen.

Vilka enastående människor/programledare dessa två är och varit. 

Hasse är väl avliden, men Lisa.....Helt fantastisk!

Själv avskyr jag ”Ring så spelar vi”.

Min ”avsky” beror kanske på att jag är helt oduglig som ”kallpratare” och vill inte ge mig in i såna samtal. 

Däremot kan jag beundra människor som behärskar konsten.

Vad denna talang måste underlätta saker och ting i livet, jag drabbas dessvärre av rysningar och lust att springa innan platityderna knäcker mig helt o hållet eller än värre, får mig att säga något.

Samtidigt finns en tanke, inte mer än en ide´ som jag lovat Helena att aldrig sätta i verket 
(fast nog tycker hon det skulle vara roligt).

Om de sista siffrorna i mitt tele-nr slumpas fram och om det är sent i programmet, bland de sista samtalen, att då ringa in och om man skulle komma fram så....... 

Ja då jäklar skulle jag bara välja fråge-nr som gått.

Kan riktigt höra hur folk runt sina frukostbord stör sig och vem vet kanske det till och med kastas det något löskokt ägg på radion.

Det givna samtalsämnet bland lyssnarna denna lördag har blivit till.

Äntligen ett meningsfullt samtalsämne, eller?