Persen.

Dammet har lagt sig och vardagen är här.

Själen är i behov av konsten eller om det är så att konsten är besjälad av vardagen.

Hur som haver

Persennärma-JK

.....står någon och ser de som tar "ansvar" hanka sig fram i vindlingarna av vad som finns.

God Jul.

”Konst renar själen från vardagens damm.” (Pablo Picasso)

Äntligen!

" Här har vi alltså ett litet nyfascistiskt parti som menar att de ska ha ett avgörande inflytande och sätta dagordningen för svensk politik."
" Det är ett parti som inte står för grundläggande värderingar om att alla människor är lika mycket värda som nu höjer rösten och vill diktera villkoren i svensk politik. Jag ser väldigt allvarligt på det."
                                                                                                                Magdalena Andersson(S).

Efter detta uttalande gick SD-riksdagsledamöter till attack mot henne.

" Magdalena Andersson är en av de personerna som har svårast för Sverigedemokraterna och hälsar aldrig på företrädare för vårt parti, ser aldrig någon i ögonen och är inte ens intresserad av att svara på tilltal. Det är en person som säkert innerligt hatar vårt parti."
                                                                                                                     Martin Kinnunen (SD).

Antagligen trodde dessa enfaldiga Fascister att hon enbart gjorde ett personligt uttalande.

 "Jag kommer aldrig att agera på ett sätt som ger makten över landets utveckling till ett nyfascistiskt enfrågeparti som vare sig respekterar människors olikheter eller Sveriges demokratiska institutioner."
                                                                                                                          Stefan Löfven (S).

Äntligen har ledande politiker inom Socialdemokraterna tagit bladet från mun och sällat sig till V och Mp.

En Rand.

Jag hann med att skriva om Zebrans ränder innan 4 Borgare (KD och Centerpartister) fick en debattartikel publicerad på DN om vikten av att samtala med SD.
"Så kan vi göra upp med SD om migrationspolitiken" är rubriken på inlägget.
Läs den gärna men leta upp skiten får ni göra själva.

Zebran är randig.

Fascismen existerar i Sverige, tro inget annat.

Ett demokratiskt valt parti vid namn SD fick 13% av rösterna, 13% av Sveriges befolkning är således Neofascister och som sanna sådana röstade de på detta högerextremistiska parti.

Ett land. Ett folk. En ledare sa Adolf Hitler.

Ett land. Ett folk................. säger Jimmie Åkesson och nämner med emfas att ordet "ledare" inte ingår i principskrivelsen.

Kanske skriker jag varg, eller??

SD har sin grund i Nazismen och när man skrapar lite på fasaden i nutid så visar sig att ett av direktiven läses: Ett Land. Ett folk.................

Nu är det upp till högerpartierna och de som röstar på dessa Borgare att bevisa att de inte accepterar extremismens framfart.

Eller kan det vara så att den gamla devisen, Liberalismen är fascismens förtrupper, verkligen är sann?

Se nu till ni borgare som väljer och som inte vill stå på fascismens grunder att visa er avsky och ta ställning mot SD.

Motti

Det är som om November är fel på nått sätt men ändå så rätt, denna nionde månad som blivit till den elfte i vår tideräkning. Lika mörk är den inbillar jag mig vare sig den ligger på 9de eller 11te plats i kalendern.

Om någon skulle likt mig omfamna mat och sömn i denna ljuva mörkertid så finns det recept. 

Inte för att bli en hurtigare person utan ett recept för att kunna stanna kvar i lathetslabyrinten.

Motti å fläsk mä flôt å kröser.

6 dl vatten
1 tsk salt
500 g skrädmjöl

Det viktigaste är att man är slö.

Riktigt förbaskat slö på ett uppriktigt och hedersamt sätt för att få till en god Motti.

Koka upp det saltade vattnet.

Allt mjöl slås i på en gång.

Rör inte i kastrullen! Pressa med kräklan några gånger för att få till konsistens, den som ingen kräkla har får ta en trägaffel istället.

Stek Fläsket, slå inte av flottet, plocka fram lingonsylten, nu borde gröten ha klumpat sig, den ska vara smulig, det bästa sättet att se om den är färdig är att ånga pyser upp igenom gröten, ös upp, slå på flottet, lägg dit fläsk och en klick lingonsylt.

Svårare än så är det inte att mätta 4pers.

En sund och hälsosam måltid som gör att man står sig länge och kan arbeta energiskt de närmsta timmarna men eftersom det är November väljer jag att gå i ide.

Men först vill jag hylla min matlagningskonst med en bild av tårt/kôrv, även det en paradgren i min kulinariska gärning.

 Varsegoda.

Profanisakrali

Det är afton i den profana världen.

Morgondagen är sakral.

Sommarhängmattevistelse.

Under sommarenshängmattevistelsen läste jag ”Och världen skälvde” av Ayn Rand.

 

Enligt en svensk politiker är Rand ”En av 1900-talets största tänkare”, det är samma människa/politiker som har Thatcher som ledstjärna i sitt arbete/liv.

”Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid”, är politikens favorit citat. 

 

Denna folkvalda har skapat en del ordstäv själv också.

”Detta är en hälsning till den samlande vänstern: Våga inte kalla mig hård, kall och nyliberal.”

Ja jävlar du.

 

“Outside of a dog, a book is man's best friend. Inside of a dog it's too dark to read.” av Groucho Marx och ”Ja jävlar du.” av HJ, är två av mina favoriter som jag slänger runt.

 

Tänk ändå om jag suttit i en hunds mörker och läst denna skitbok, något positivt gav det ändå här i den ljusa världen.

1. Jag hade lånat boken.

2. Jag insåg att hon var en usel författare.

3. Jag har fått ytterligare ett bevis på att Objektivismen är fel.

4. Jag fick nytt bränsle för min avsky till Nyliberalismen.

5. Jag förstår uttrycket ”Liberalismen är Fascismens förtrupper” bättre.

6. Jag vässade argumenten mot Friedmans teorier och hans hejdukar i smått.

7. Jag förstår varför politiker helt plötsligt kan säga ”Våga inte kalla mig hård, kall, nyliberal” när personens ideologi byggs med hjälp av Ayn Rand.

8. Jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag och jag. Åtta stycken blev det.

För den som inte vill läsa boken men är nyfiken finns Liv Strömquists serie om Ayn Rand på Galago.

 

Valfångst.

Hest vinglande raglar de in och ut ur bild, punschiga politiker som fortfarande står upp med sina gömda, snart glömde löften.

Harpunerna är avlossade och fångsten trålas in till riksdagskanten.

Kommuner kommunicerar sina budskap. Landstingen slår sig fram med snärtiga stick.

Läs partiprogram innan tidning,tv,radio,torg sätts på och lovande löften knullas sönder till en hög med ord som skyfflas undan i någons låg och hög konjunktur. 

 

LO tar ställning...

– Eleverna är kvar, lärarna är kvar, skolan står antagligen kvar på samma ställe och finansieringskällan, det vill säga kommunen, finns också kvar. De enda som behöver oroa sig är ägarna, säger Kjell Rautio, välfärdsexpert på LO

Selfie.

Pipetten&Jag

Pipetten och jag har precis stängt av tv:n, då han undrade om vi inte kunde ta ett foto.

Sagt och gjort vi tog ett kort.

Där satt vi ett tag efter selfien och utbytte tankar med varandra innan det var dags att krypa till lapskojs, som han skämtsamt brukar säga. 

Han har allt en konstig humor.

Isis dräper i Islams namn, Israel massakrerar i Jehovas namn, Västvärlden dödar för att bevara Mammon när den inte ger sig ut på ett Kristet korståg..

Jag berättade för honom att direkt efter kärnkraftolyckan i Fukushima 2011 så rapporterades det om den ekonomiska situationen i svensk tv.

Det beror på att vi och även Japan tillhör Västvärlden, ekonomiskt sett.

Men Kina då?

Vi hade just sett ett litet inslag om det stora landet i öst.

Tjaa, Mammon behöver det Kommunistiska Kina för att bevara sig själv och du vet i Kina är ju inte ett människoliv värt så mycket, enligt en del i dess topp.

Det tycker Mammon om, för då skapas en produktivitet. 

Du vet det är värdet som produceras per insats.

Pipetten tyckte det var bra att jag inte dyrkade någon av dessa läror eftersom jag till och med tycker att en katt är värd något.

Tur att ingen annan hittade mig än du och Helena.

Äsch då, det finns andra som skulle ha tagit in dig i sina hem, skött om och matat dig.

Ja men ingen med lika breda axlar och ett så ståtligt skägg.

Det höll jag med om.

Entligen.

Jag har sett Björklöven få storstryk, druckit björksavsmjöd och promenerat genom björkdungen hemmavid.

Stött på en ensam fjällbjörk som envist stått emot ihärdiga vindar, lyssnat på Malin Björk som med visdomsord fyllt folk med entusiasm och jag har hängt med en hängbjörk.

Äntligen eller Entligen som J.R.R.T skulle ha sagt om händelsen har jag fått se en stolt björkmor med sin telning på höften.

Betuala Birch och Telninge Birch stod där plötsligt, helt utan förvarning, i väntan på bussen.

Det sägs att när de urbaniserat sig kan de ibland leta sig fram till en hållplats och när tiden är inne och rätt skylt visas så släpper ungbjörken taget, springer med rotfyllda steg över vägen och med stor träffsäkerhet ombord på bussen utan en krona på fickan, medan modern stammar fram ett xylitolrört men lyckligt ”sav yo leiter”

Tyvärr har jag aldrig fått ta del av själva uppbrottet, jag är bara glad över att fått träffa och för en gångs skull haft kameran med för att dokumentera en liten, liten del av den ovanliga ritualen.

Sorggasset.

Solen skiner och tidningarna varnar för värmen.

Idag är det tre år sedan en terrorist klev iland på en ö med ett mål i sinnet, att döda så många som möjligt.
Han mördade antirasister, feminister och socialister.
Unga människor med engagemang för tolerans, jämlikhet och rättvisa.
De politiska morden utfördes av en kristen fascist, medlem i frimurarlogen Søilene och tidigare medlem av Fremskrittspartiet, såpass framträdande att han hade varit FPUs ordförande för lokalavdelningen Oslo Vest.

Regeringskvarteret i Oslo - 8 döda människor.
Sommarläger på Utøya - 69 döda människor.
77 människor mördades av terroristen därför att de inte delade hans högerextrema världsbild.

Solljus utanför mitt fönster och jag ska fixa till en större regntunna i sorggasset.

Hum hum.

Helena & Jag - JK

• A4,

• Blyertspulver, väl mald,

• Blyertspenna,

• lite Vatten,

• Stompf av finaste toapapper,

• Sudd,

• Fingrar och så sist, men inte minst, en liten ros av marsipan....Fantasi menar jag ju.

Det är det hela som krävs för att kleta ned en tom yta som pockar på ens uppmärksamhet och nog finns det gestalter även i Frödingreceptet.

Hund i landskap.

En oljemålning som klämde sig in i mitt tema ”skriande folk”.

Hund i landskap - JK

Någonstans i denna impressionism liknande målning gömmer sig en gestalt, den har all tid i världen och världen är full av form i helhet.

 (M – jag har inte glömt, den målas det också på)

Gla´Messômmer på er alle.

För att hedra helgernas helg så spelas en trudelutt av The Trashmen +dans - som ibland kan dyka upp helt oförhappandes när strupe och båda benen fått sitt.

(För att hedra The Trashmen och hela midsommaren så passar jag på att ta med en längre version.)

Varsågoda!

Jag har varit på utställning...

 ...och tänkte recensera den.

-Mörk. Sammanfattar jag det hela i ett ord.

Naturligtvis är detta en större granskning av jag mig själv och vad jag tycker om när det kommer till skapandets streck i nuläget.

+Berättande färg. Låter bra i mina öron, se där en bedömning av jaget.

I och med detta har jag fått för mig att presentera 4st bildkonstnärer och deras skapelser som jag tyckte extra mycket om*.

Falling - Anna Pajak

Mona Johansson

Anna Nygren

Öden - Ylva Olofsson

 *Om någon av de fyra inte vill visas upp på min sida, skicka ett mejl och jag tar bort bilden.

  

.

Jag läste att politiker inom SD inte ville bli kallade främlingsfientliga i framtiden.

Bra!

Högerextremistiska är ett bättre epitet på Sverigedemokraterna.

Helgen närmar sig.

Är det så att någon skulle känna ett behov av ett kulturellt inslag i sitt liv, efter att fått själen besudlad av evighetsmaskins-h-vetet-melodifestival nr54, så finns det två kommande händelser som berikar och bygger upp.

Izabella Hörberg KPN II är skapare av vernissagekortet.

Tror att affischtillverkaren heter Pernilla Jonsson.

17/5 behöver man bara slå sig ned, vara uppkopplad och surfa in för att få ta del av Falkenberg konstskolas vernissage......sen kan det bli lite värre, det krävs att man är på plats IRL för att njuta av riktigt bra musik den 18/5.

Röda Vandrare.

Det är hjärnorna vi är ute efter så Cuf:s nyliberaler kan vara alldeles lugna.

Utställningsnät.

Snart tar tvåtusentretton:s utställning slut.

Nya elever kommer nu att visa upp en liten liten liten del av det som blivit gjort under två terminer på Falkenbergs Konstskola och jag ser verkligen fram emot detta.

Svarta Hunden.

Det var på 1920-talet, snart ett sekel sen det hela utspelade sig.

Den Svarta Hunden - JK

Själv hörde jag historien när jag var liten av en av dem som var på plats i finnskogen och allt

sedan dess har skrönan? skrämt mig såpass att jag kan komma på mig själv kika efter svarta skuggor då jag tar en tur i skog å mark, speciellt när det skymmer på.

Då på tjugotalet var skogen befolkad och många av Finn-Värmlänningarna levde av den samma.

Jakt, fiske, små åkerlappar och något hantverk som gick att sälja för att dra in reda penningar var fortfarande vanligt för att klara vardagen.

På vinterhalvåret gav sig ofta männen sig iväg på avverkning, ibland många mil från sin täppa in i Norge, Dalarna, ibland även såpass långt som till Hälsingland, övervintrade i någon timmerkoja på plats med sitt huggarlag.

Nu slumpade det sig så att ett av lagen högg i närheten av vart de kom ifrån och kunde gå hem till familjen på lördagsaftonen med en slant på fickan.

De yngre brukade dröja sig kvar för att smaka starkt medans fiol eller dragspel kom fram.

Snart blev det kortspel om de hårt förvärvade slantarna och den här lördagskvällen var inget undantag, förutom att de blev sittandes ända fram till småtimmarna på söndagsmorgonen.

En av dem förlorade veckolönen och mer därtill.

Moloken och fylld av ilska började han på att ge av hem till mor och far när skammen över vad han gjort började smyga sig på.

Snubblande fram på välkända stigar närmade han sig hemmet när något knakade i skogen och i månljuset kunde han se en skuggestalt svepa förbi längre fram.

Det underliga var att när han kom till platsen fanns inga spår i snön efter något djur, bara de stöveltramp längs stigen av de som hade haft vett att ge sig av med pengar på fickan.

Väl framme vid den sista etappen och äntligen hade han tagit sig upp på grusvägen saktade han ned på stegen och pulsen dämpades.

Plötsligt såg han i ögonvrån skuggestalten , fast denna gång gick den mellan trädstammarna i samma takt som honom själv.

Stegen ökades igen och nu började han bli riktigt skrämd.

En skugga i mörka skogen slog alltså följe och så fort han sneglade ditåt försvann djuret, för visst måste det vara något djur försökte han intala sig själv.

Snart skulle han vara hemma i värmen och dessa fantasier skulle te sig dumma.

Då hördes ett skrapande, knarrande ljud av något som följde efter honom på vägen.

Han vände sig om och såg en hund ståendes ett tiotals meter bort.

En stor svart best med lysande ögon och dreglet hängandes i giporna.

Sakta började han backa innan han svänger runt igen och skulle till att springa, för en sån hund har han aldrig sett förut, när två tassar stora som björnramar pressade ned honom på vägen, liggandes på skaren kunde han känna dess andedräkt och den brände likt eld försäkrade han dem som fick ta del av historien.

Hur länge han låg så på mage med besten över sig visste han inte men till slut repade han mod, vred på huvudet och såg in i ögonen på odjuret.

Enligt de som berättade historien för mig var det helvetet som avbildade sig i bestens ögon, mannen såg sin egna framtid.

Plötsligt lika snabbt som skuggan dykt upp var besten borta, kvar låg han ett tag innan han staplade hem den sista km och för att berätta vad som hänt.

Den Onde, sa hans mor och det togs aldrig upp igen i hemmet inte heller att hans veckolön var förlorad på poker och brännvin.

Istället månade hon om pojken och han svor på att aldrig spela igen.

Ungefär så har jag hört historien berättas, ibland med de mest fantastiska utläggningar och uppmålade fantasirika bilder av händelsen så att nackhåren reste sig på mig.

Och...hrrrrm....de reser sig allt än ibland när tankarna ägnas åt den svarte hunden.

Drog han en vals för far&mor för att lättare bli förlåten? eller var det verkligen den svarte som lärde honom en läxa.

Det har jag funderat mycket på och kommit fram till att besten är lika verklig som en snödroppe i mars solen.

För att mota hunden i porten och kanske avmystifiera, återkommer Den Svarta Hunden i mina bilder.

Här är en av versionerna i trä:

Hurra för Emma!!!!

Ida´ ä dä Emmas Fölseda´!

 

 

Torsda´ denne vecka da fyller ho ARTAN å int vare länge senna, ja ja minns nock sôppas att fôr i tia ho va stôllete i burgerspel mä bälgtakt å farsin opp i da´n ho va å om vi da sejjer att Ola på Lôcke va jämt gôrstygg se förstår di, utta att vi behövver sejje nôe lett om flecka.....Annersia rätta dä tesä fôra, ja Ola han ä att like ful han.

 

Å senna ble dä presanger som va dä allre bäste ho vesste, här ä ho att som blierst, åtte mä presang i hanna å glittrer likt morsi.

     Nu för tia ä vessleflecka ä ilamä´ guttongen Emil, ha blee´e Sunning å kanske ho kiker på en   lassbil på telefon å drömmer säj bort tess ho får köre å bestämme över brûschlekhârera.

 

 Vi kommer att i aftaskvällinga på söggel å jo´appel å hôlsvôltne ä vi, jämt sôm en söggelgök.

 

Ett Gôrstort GRATTIS ifra´ fastra å fabbrorn i Bråsänga.

Bloggtorkaskämt.

-Jag hörde att du fick ta bort din hund.

-Ja.

-Blev den vansinnig?

-Ja inte faen blev han glad!

Vägen är kantad.

För två års sedan gjorde jag en skiss över avfolkningseländet.

Kom att tänka på bilden i går kväll när tv:n slogs på 

Kolskiss - JK

Satte mig i soffan, fjärrkontroll, en nybryggd kopp kaffe stod på rumsbordet och jag var redo att möta världen utanför mitt fönster.

Rakt På i ljud och bild flimrade fram och jag fick ta del av hur det högsta hönset på arbetsförmedlingen ser framtiden.

”Sitter man kvar och väntar på industrijobben på en bruksort kommer man många gånger att bli besviken. Industrierna går i och för sig lysande ekonomiskt, men de anställer inte fler.” *

* Arbetsförmedlingens tf Chef Clas Olsson.

 "Det viktigaste man kan göra är att uppmuntra den unga generationen på de här orterna att utbilda sig och söka sig därifrån"*

* Fortfarande den tillförordnade.

Bermudez-Svankvist har lagt sitt sista ägg och Olsson har tagit över ruvandet av gamla och nya idéer som kläcks under tiden det värps nya i hönsgården.

Hela Sverige har alltså inte rätt att leva.

Äntligen en hög statstjänsteman som sätter ord på Borgarnas förda politik.

Och tänk hur bra det är ur ett ekologiskt perspektiv, fyller chefen för Institutet för Näringslivsforskning i och delger lösningen på miljöförstöringen.

”Så för jorden är det en lösning” *

*Chefen för Institutet för Näringslivsforskning, professor Magnus Henrekson.

IFN som jag har för mig är finansierat av Svenskt Näringsliv har nu visat hur de vill lösa miljöproblematiken.

Hela Sverige har tydligen inte rätt att leva.

Orden som klingar indirekt från SN i detta program skrämmer.

"The road to hell is paved  with good intentions, men åt helvete bär det."*

*Chefen över Hareras Sinne, Jerry Karlsson.

Gul Röd Hake.

Gul Röd Hake - JK

Juligen.

 

Ifrån en grå vätte till en satans hantlangare för att sedan blanda sig in i helgonvärlden och tipp tappa sig över till Atlanta.

Där smälts mannen/pysslingen, myten, legenden samman till Santa Claus av svensk-ålandsättlingen Haddon Sundblom som i sin tur lånat modellen av karikatyrtecknaren Thomas Nast.

Sankt Nikolaus + Tomtegubben = Jultomten.

En fantastisk kombination av dröm och verklighet som kidnappades av kommersen och hålls fortfarande fjättrad eftersom ingen lösesumma är stor nog.

 

Juligen - JK

Jag är ett fan av Jultomten, Sankt Nikolaus och Vätten, det är ruljangsen som blir för mycket.

Därför kom denna träfigur fram ur en al och med oljefärg blev trägubben nedkletad.

 

Där sitter han och kan inget annat, fast den som kikar efter riktigt noga kan se att en spricka finns mellan fåtöljen och gubben.

 

Hohohoooooooooooooooooooooo

Sidär Sådär.

Det har snöat och ljud - ljus suddas ut i ett enhetligt mummel, en välgörande återhämtningsperiod är inledd och landskapet har äntligen fått komma till ro.

Själv sitter jag med en bok och försöker lära mig något om fjärilar, speciellt om praktfjärilar (Vila) och deras underfamiljer. Har gett mig fasiken på att den här sommaren få slippa stå med rynkad panna och fundera över vad som fladdrar förbi.

Återhämtning och vila är vad Elsa Hallbäck (konstansvarig i Landstinget i Värmland) får ta del av under sommaren efter vad jag hört på Värmlandsradio, då hon tydligen går i pension.

Själv har jag fått en del (del)svar på mina frågor när det kommer till det svåra området konst.

Vad är konst? - Nej.

Vad är god kvalitet? - Njaa, en del bestäms förvisso av EH och ett Regelverk.

Vem är konstnär? - Nej eller nja.

EH har inte sett Wirgård på något av de större gallerier som EH besöker, så med andra ord existerar inte den konstnären.

Är det bara en som sitter å tar beslut om vad som ska hängas eller ställas till allmänhetens beskådan? - Ja, iallafall i landstinget.

Har landstinget såpass gott ställt att de kan avfärda en bild av en känd värmlandskonstnär och ska den ansvariga människan (som inte ens känner till Wirgård) få husera med skattebetalarnas pengar?

- Ja.

Sker verkligen en likvärdig bedömning i hela Sverige? - Ja.

Är det en gemensam kurs dessa bedömande får gå? - Typiskt!, ingen kurs men det blir ett nJa. Enligt EH heter den Kulturvetare med inriktning konst.

Bekostar medborgarna dennes utbildning och hur kan jag få tillgång till den? - Nej och Nej, eftersom ingen kurs finnes så kan jag inte få del av den enorma lärdom som besitts om jag inte grundar med Kulturvetare med inriktning konst på något universitet.

Först då ägs en vishet som till och med gör att den ansvariga kan tacka nej till bilden utan att sett den och för att löka till laxen bemöta skaparen på ett redigt otrevligt sätt. 

 

För den som vill så finns det mer material på Förmiddag P4 Värmland 16 januari kl 10:03, (ca 1:17 in i programmet och framåt). 

Visst, EH har rätt i en del av vad som sägs i intervjun eller i sitt insända svar i AN....det som stör mig (förutom att det är bara en som väljer vad ska visas och sättet hon motsäger sig själv) är på vilket sätt som Wirgård har blivit bemött, det är illa ställt med "eliten" och dess elitistiska  maktspråk.

 

Insändaresvar av Elsa Hallbäck.

Svaret är givet.

AN 140115

Vad, vem och hur.

Insändaren inunder tar upp en del spörsmål som också jag klurar/klurat över och antagligen blir jag aldrig fullt färdig klurerad.

Jag förstår att BMW är ”förbannad och trött” efter den behandling och de svar hon fått.

Själv blev jag förvånad, arg och hoppas nu på att den kulturansvarige kommer med ett svar i tidningen och inte låter frågan rinna iväg likt vatten på en gås.

Vad är konst?

Vad är god kvalitet?

Vem är konstnär?

Är det bara en som sitter å tar beslut om vad som ska hängas eller ställas till allmänhetens beskådan?

Har landstinget såpass gott ställt att de kan avfärda en bild av en känd värmlandskonstnär och ska den ansvariga människan (som inte ens känner till Wirgård) få husera med skattebetalarnas pengar?

Sker verkligen en likvärdig bedömning i hela Sverige?

Är det en gemensam kurs dessa bedömande får gå?

Bekostar medborgarna dennes utbildning och hur kan jag få tillgång till den?

Det här är bara en bråkdel av frågor som jag har, så fort ett svar ges mig väcks nya funderingar och cirkelrörelsen är igång, som tur är, tror jag?

Insändaren genererade i en del nya frågor också: "Jag har undrat vad det är för människor som bor här – många är mycket varma och trevliga och har blivit ägare av min konst utan landstingets inblandning".

Jag hoppas att hon med "Jag har undrat vad det är för människor som bor här" menar kulturbeslutande bedömare och möjligtvis den bedömandes kolleger i detta fall.

Måste man annars ha köpt Wirgårds konst för att vara varm och trevlig, dvs. om hon med "Jag har undrat vad det är för människor som bor här" menar värmlänningar i allmänhet.

Alla vet väl att Värmlänningen är..........

Lånad av någon hembygdsgård som säkert har lånat den i sin tur.

Insändare av BrittMarie Wirgård

I morse när jag ögnade genom VF läste jag en insändare som tar upp många av de frågor jag själv funderar över.

Snälla kulturmänniskor, reagera

VF den 8 jan 2014

I Brunskog där jag bor anordnas en insamling till Barncancerfonden. Jag skänker en oljemålning som man vill ge direkt till canceravdelningen på Karlstad sjukhus.

Min dotter som har Down Syndrom vårdades för cancer på den avdelningen för fyra år sedan; själv är jag opererad för bröstcancer för tre år sedan.

Det sitter en person på Karlstad sjukhus som vägrar att ta emot den målning jag skänkt på grund av att den inte är av till räckligt ”god kvalitet”, men kanske viktigare att det ska gå genom henne om någon konst ska upp på väggarna där!

Hon påstår att jag inte är etablerad. Jag har levt som konstnär sedan jag var 20 år – haft många utställningar, en del jurybedömda. Hon påstår att hon inte sett en enda utställning av mig – och det kan ju inte jag hjälpa.

Jag är kvinna, har fem barn varav ett utvecklingsstört och har arbetat och kämpat för min konst hela mitt liv. Och detta är alltså innehållet i vår svenska kultur! Jag ringde upp människan och hon upplyste mig om att det är likadant överallt i svenska län.

Jag har bott i Värmland i 25 år och har ingen som helst kontakt med kultureliten. Jag har nämligen inte tid att jobba gratis i Ideella Rackstadföreningen – jag måste försörja mig. Och är inte all konstnärlig verksamhet ideell tills man når ut till människor som vill ta emot det man skapat?

Vad är det för skitsnack att påstå att det bygger på ideal när det i själva verket är ärvda konstnärers arbete man lever på och gör sig stöddig över dessutom. Jag är så förbannad och trött på detta hyckleri att jag kommer att göra vad som helst för att få veta; Hur många i vårt avlånga land finner sig i detta – dag efter dag efter dag?

Jag finner mig inte längre. I dag skulle jag måla efter att jag i går läste i Zenit = Kulturtidningen i väst , om Bengt Johansson – och blev inspirerad av hans fina måleri. Det behövs nämligen inspiration någonstans ifrån trots den vackra Värmlandsnaturen. Jag har undrat vad det är för människor som bor här – många är mycket varma och trevliga och har blivit ägare av min konst utan landstingets inblandning.

Och jag kommer att måla i dag ändå, trots denna kalldusch. Det är inte första gången jag råkar ut för en motgång. Men snälla rara svenska kulturmänniskor – säg att ni inte finner er i detta utan att reagera!

BrittMarie Wirgård,
konstnär