Entligen.

Jag har sett Björklöven få storstryk, druckit björksavsmjöd och promenerat genom björkdungen hemmavid.

Stött på en ensam fjällbjörk som envist stått emot ihärdiga vindar, lyssnat på Malin Björk som med visdomsord fyllt folk med entusiasm och jag har hängt med en hängbjörk.

Äntligen eller Entligen som J.R.R.T skulle ha sagt om händelsen har jag fått se en stolt björkmor med sin telning på höften.

Betuala Birch och Telninge Birch stod där plötsligt, helt utan förvarning, i väntan på bussen.

Det sägs att när de urbaniserat sig kan de ibland leta sig fram till en hållplats och när tiden är inne och rätt skylt visas så släpper ungbjörken taget, springer med rotfyllda steg över vägen och med stor träffsäkerhet ombord på bussen utan en krona på fickan, medan modern stammar fram ett xylitolrört men lyckligt ”sav yo leiter”

Tyvärr har jag aldrig fått ta del av själva uppbrottet, jag är bara glad över att fått träffa och för en gångs skull haft kameran med för att dokumentera en liten, liten del av den ovanliga ritualen.