Lagårn

På midsommardagen öppnade utställningen Blå Lagårn som drivs av konstnären Ulf Dahlin eller plankstrykare som han själv vill bli presenterad, om han nu nödvändigtvis måste placeras i något fack.

Från och med den 22/6 till och med 11/8 är denna ladugård öppen för besökare, mellan klockan 14.00-18.00 går det bra att strosa runt bland installationer i Ulfs fantastiska trädgård, kliva in i ladugårdens innandöme för att se vad olika konstnärer har skapat och naturligtvis köpa det som bjuds ut (om plånboken är med).

Skulle det bli en slant över (och naturligtvis blir det det eftersom dessa fantastiska konstverk går att inhandlas för en modest peng) så finns ett litet kafé där man kan slå sig ned och bara vara.

 Äsch inte behövs det handlas, kom dit och sätt er ned efter rundturen för att njuta av Rackens vågskvalp och grönskan som ramar in det hela.

Jag har med några träfigurer som blivit till under året som gått, förresten kan jag tipsa om att plåsteraktierna lär stiga allteftersom den ena figuren efter den andra blir klar.

Jk i trä

Det här med snideri har alltid fascinerat mig, en träbit och kniv sedan är det bara fantasin som sätter gränser för vad som blir snidat. Ett förgängligt material och en utdöende konstart som ses lite styvmoderligt på i vissa kretsar, det passar mig som handen i handsken.

Den här gubben är jag och är gjord efter en beskrivning av hur Elin ser mig eller om det var hur jag kommer att se ut i framtiden.
När hon såg den karvade figuren påstod hon att jag förfinat mig själv och att verkligheten är bra mycket värre.
Ungar av idag är jäkligt uppkäftiga och ärliga, det är något som jag gillar. Hoppas de aldrig, aldrig, aldrig och aldrig blir för inställsamt fjäskande och slutar att uttrycka sig själva.

I mina ögon verkar framtiden vara här, det är väl bara käppen som saknas.

Gla Messômmer!

 

Finsk bete sôm sjongs utå bå gamle å onge mänischer nu te messômmer.

Korta versionen:
Nu!!
Långa versionen:
Inte nu men, Nu! (Ei nyt, mutta nyt!)

Bondens val.

 

Det har varit en del diskussioner om EU, öppna landskap, mejerier och bönder.

Inte bara i media utan även bland kamrater och släkt, som har varit eller är småjordbrukare.

Mejerier läggs ned eller köps upp av något aktiebolag, utbudet svämmar över av utländska produkter till billiga priser och avräkningspriset minskas för vart år som går.

EU pekar ut vägen i marknadsanpassningens tidsålder.

2002 skrev jag en artikel om bondens val & framtid, tyvärr har de som reportaget handlade om avvecklat mjölkproduktionen och gått över enbart till köttdjur och spannmål.

Kosaken - JK

Stordrift, Bondens Framtid?

Dörren öppnas till stallet där 48 mjölkkor står uppställda i sina bås, lukten av komockor blandas med ett öronbedövande råmande. Klockan är strax efter fem på eftermiddagen och kvällsmjölkningen står på schemat, därav det välkomnande oväsendet.
Vi stänger lagårdsdörren efter oss, inte för att stänga ute vinterkylan, utan det är först och främst för att inte släppa ut lagårdstomten förklarar Anders Hedin, 31 år och lantbrukare på denna medelstora gård i västra Värmland.
Med texten "Mjölk Är Livet - Lev Länge" på overallsryggen kliver han in i fodergången samtidigt som han berättar om gammelfar som tydligen har funnits här åtminstone i två mannaminnen, själv har han inte sett till honom, än. Kanske, fast bara kanske hinner han träffa honom innan den nya tiden är kommen till gården.

Vakuumpumpen väser och jag kan se hur mjölken transporteras i rörledningen ut till tanken i mottagningsrummet, där drycken kyls ned i väntan på tankbilen från mejeriet.
Mjölkmaskinen kopplas från och ansluts till nästa ko i ett rasande tempo, alltmedan Anders berättar om livet på gården.
Han är den tredje generationens bonde på stället eller "bonnjävel" som han säger med ett ironiskt flin. Denne "bonnjävel" kan inte tänka sig att arbeta med något annat, han är en av de unga personer, som valt lantbruket som sysselsättning.
När jag frågar om det inte är lantbruket som valt honom, rycker han på axlarna.
-Alla kan inte bli finansmän eller IT-miljonärer, säger han. Jag trivs med mitt yrkesval, jag förvaltar något som jag är intresserad av och det ger mig mycket tillbaka. Det är inte bara slit och släp utan även en stor frihet och i slutänden ger det också lön för mödan, det är tillfredsställande.

Nu stundar nya tider och inom en snar framtid är det dags att besluta om gården ska fortsätta med mjölkproduktionen eller gå över helt och hållet till köttdjur eller satsa på spannmål, som så många andra lantbrukare inom närområdet gjort.
Hur det än blir vill han inte gärna göra sig av med djuren, han har vuxit upp med dem och djurhållningen har alltid varit självklart.
-Utan korna skulle jag heller lägga ned jordbruket. Korna håller det hela vid liv, de är själen i vår gård.

I dagens snabba och produktivkrävande samhälle har det visat sig inte vara nog lönsamt med en medelstor besättning mjölkkor.
Anders och hans fru Ingrid har långt framskridna planer på att utöka, först och främst besättningen med ett 50-tal djur.
Det är med stolthet i rösten han berättar om hur de själva har avlat fram en stark och mjölkproduktiv kreatursuppsättning, som han i så fall blir tvungen att bygga vidare på.
Det kommer att krävas stora ombyggnationer av ladugården eftersom det ska införas så kallad lösdrift.
Båsen försvinner och antagligen tomten också, men det underlättar både för djur och människor genom att det införs en ny sorts teknik. Den är datastyrd och tillåter korna själva bestämma när de skall mjölkas. En så kallad "mjölkningsrobot" placeras i kostallet och när kon känner att det är dags beger hon sig till mjölkningsfållan.
Med hjälp av ett halsband med inbyggd sändare skickas djurets uppgifter till en datacentral på kontoret och där bestäms det hur mycket som skall ges i foder, hur ofta kon ska mjölkas och även vilken mängd mjölk hon ska ge, helt automatiskt.
Det innebär mer pappersarbete och övervakning, däremot spar det naturligtvis ryggar och knän vid mjölkningen.
Visserligen har han sin far och mor kvar på gården till hjälp och under sommarhalvåret när den verkligt hektiska perioden är hjälper hans bröder till med skörden.
Men med det nya systemet kan arbetsbördan minskas rejält.
Jag ställer frågan om han inte är rädd för att tappa direktkontakten med djuren.
-Nej, det monotona och det tunga arbetet i ladugården slipper jag och i stället kan jag ägna mig åt avelssysslan.
Den nya tekniken underlättar således för gårdsfolket och den välkomnas.

När vi lämnar lagårn utan att ha sett till den mer eller mindre osynliga hjälpredan, så undrar jag om inte "tomtevettingen" har fått nys om framtiden och pensionerat sig.




. 

Landskronamodellen.

 

 

Är det nån som kommer ihåg den modellen?

Om inte lär svensken bli påmind ...

Den 1 Juli 2013 blir Landskronamodellen nationell och ”kompetenshöjande verksamhet” ska ut på riksturné.

Sist den uppträdde kallades den fattigvård men det var för länge sen, såpass länge sedan att de som fick stå med hättan eller mössan i hand numer är borta.

Att borgerligheten ser det som något från den gamla goda tiden tvivlar jag inte på, men att Socialdemokraternas röstade jakande är ett stort svek för de mest utsatta i samhället. 

Det där med ”kompetenshöjande verksamhet” innebär att om du får socialbidrag ska en motprestation utföras, annars inget bidrag.

Rensa rabatter, måla plank, flytta möbler osv är ”kompetenshöjande verksamhet” allt enligt FP.

Kommuners socialkontor blir arbetsförmedling och de som ramlat kommer att få en chans att göra rätt för sig, hur illa de än har slagit sig ska de tvingas att utföra en tjänst för att få sin peng.

"Den som inte arbetar ska inte heller äta."
 

Enligt Helsingborgs Dagblad den 10 oktober 2005 berättar att det fanns 18 hemlösa i Landskrona. På Landskrona Direkts hemsida går det att läsa att 19 augusti 2012 fanns 347 hemlösa. 105 barn levde som hemlösa. (Modellen för dagen har gällt sedan 2006 i Landskrona.)