Rum i Tiden

Byggde ett rum under hösten.

Ateljén finns nu bakom växthuset, inne i uteboa. 
Inunder tak, bakom fönster och ovanför backen där myrorna är fler än elefanter.

Gapet som blivit utrensat för att bygga något av återvunnet material som fogats samman, det blev till att vända och vrida på bitarna för att få dem passa in i min vision.

Joojahrrrm, det är så att en del av materialet är nytt hrmmr, det blev en köpt dörr och isolering likaså i det nyskapade.

 

Hade tänkt att använda detta rum för att måla bilder i med gammal och ny kunskap som förvärvats & förvärvas.

 
Svågern Mikael hjälpte till med bygget.

Han fick bland annat dra en spik ur min fot.

En brädbit med en fyratummare låg vänd enligt Murphy´s lag och jag med nötta foppatofflor klev runt för att så småningom trampa på denna spik.

AJ!

Just så sa jag och en del annat, låtsades som om detta vore något man ibland får räkna med.

”Micke, jag har trampat på en spik, kan du dra ut den”, visade sulan och Micke sliter upp hammaren ur hölstret och …....

Va fan, med hammare!

Det första försöket gick dessutom fel och innan jag hann säga något så satt spiken i klykan. Jag som nyss sett ned på skon för å kolla om spiken stack ut på översidan, nu hade den lyckats träffa ett ben och stannat upp en bit in i foten så jag förstår om det första försöket misslyckades.

Inga krusiduller från hans sida inte, med en hammare slår man i spik, drar ut dem eller renoverar Volvo Amason.

Plopp och en blodstråle skvätte fram ur det förbluffande runda hål som bildats. 
Andra skor letades fram och användes efter att svullnaden gått ned och Blodmånen ebbat ut.

Det blev inget kort taget av den spetsade foten förutom några efteråt, inte av labben förvisso utan bilder som Helena lyckades knäppa av mig och mitt uttryck. 
Kan åtminstone ta med en som visar känslan av smärta och uppenbarelse: Vandra aldrig i foppa och fenomenet Blodmåne får väl symbolisera det magiska såret.

Just denna vintern när Bore har slagit till så gör det förbaskat ont i fotens hålrum och därför skriver jag om ateljén.

 
Ett ”eget” rum där telefonförbud råder och kanske blir det kattbefriat, öppnar inte den nya dörren ens om någon knackar på. 


Denna plats är inte stor och än har den inga färger. Vitt blir det och förhoppningsvis en massa färgklickar från spilld olja som jag inte gråter över.

Rum fascinerar mig och det i alla former.

Det Geografiska eller varför inte inom Arkitekturen, Brännvin, Matematiska Termer och Fysikens Lagar....Fysikens Rumtid bildar Enhet... som jag inte fattar så mycket av fast jag försöker åtminstone leva i tidsrymden som erbjuds mig.