Selfie.

Pipetten&Jag

Pipetten och jag har precis stängt av tv:n, då han undrade om vi inte kunde ta ett foto.

Sagt och gjort vi tog ett kort.

Där satt vi ett tag efter selfien och utbytte tankar med varandra innan det var dags att krypa till lapskojs, som han skämtsamt brukar säga. 

Han har allt en konstig humor.

Isis dräper i Islams namn, Israel massakrerar i Jehovas namn, Västvärlden dödar för att bevara Mammon när den inte ger sig ut på ett Kristet korståg..

Jag berättade för honom att direkt efter kärnkraftolyckan i Fukushima 2011 så rapporterades det om den ekonomiska situationen i svensk tv.

Det beror på att vi och även Japan tillhör Västvärlden, ekonomiskt sett.

Men Kina då?

Vi hade just sett ett litet inslag om det stora landet i öst.

Tjaa, Mammon behöver det Kommunistiska Kina för att bevara sig själv och du vet i Kina är ju inte ett människoliv värt så mycket, enligt en del i dess topp.

Det tycker Mammon om, för då skapas en produktivitet. 

Du vet det är värdet som produceras per insats.

Pipetten tyckte det var bra att jag inte dyrkade någon av dessa läror eftersom jag till och med tycker att en katt är värd något.

Tur att ingen annan hittade mig än du och Helena.

Äsch då, det finns andra som skulle ha tagit in dig i sina hem, skött om och matat dig.

Ja men ingen med lika breda axlar och ett så ståtligt skägg.

Det höll jag med om.

Entligen.

Jag har sett Björklöven få storstryk, druckit björksavsmjöd och promenerat genom björkdungen hemmavid.

Stött på en ensam fjällbjörk som envist stått emot ihärdiga vindar, lyssnat på Malin Björk som med visdomsord fyllt folk med entusiasm och jag har hängt med en hängbjörk.

Äntligen eller Entligen som J.R.R.T skulle ha sagt om händelsen har jag fått se en stolt björkmor med sin telning på höften.

Betuala Birch och Telninge Birch stod där plötsligt, helt utan förvarning, i väntan på bussen.

Det sägs att när de urbaniserat sig kan de ibland leta sig fram till en hållplats och när tiden är inne och rätt skylt visas så släpper ungbjörken taget, springer med rotfyllda steg över vägen och med stor träffsäkerhet ombord på bussen utan en krona på fickan, medan modern stammar fram ett xylitolrört men lyckligt ”sav yo leiter”

Tyvärr har jag aldrig fått ta del av själva uppbrottet, jag är bara glad över att fått träffa och för en gångs skull haft kameran med för att dokumentera en liten, liten del av den ovanliga ritualen.