"Borde inte en blogg vara mer personlig" frågade en människa mig.
"Mer kort av vardagen" fortsatte personen.
Så i morse tog jag med mig kameran ut på
en promenad för att visa upp naturlivet här runt knuten.
-------
Första steget ut på odysséen
-------
Sent i september ett år hörde vi
oväsen utanför, så jag gick ut för att ta mig en titt när
plötsligt något träffade mitt ben och jag trodde att knäet skulle
gå ur led.
Det var en grävling som beslöt sig
för att fly från en rival och i flykten sprang in i mig.
-------
Här såg jag en av mina katter (Dori)
dänga en räv som antagligen var allt för nyfiken eller hungrig.
-------
Antagligen har inget hänt just här....
-------
…....men tar man sig upp till
grusvägen....så parade sig en grannkatt med en av våra honor en
vacker söndagsförmiddag.
Gudstjänsten på hembygdsgården var
avklarad och de besökande var på hemväg och häpp, den första bilkön efter vägen var
skapad.
-------
Slutet av Januari ett år tog Helena å
jag oss en promenad och såg ett par gigantiska skutt i snön efter
en hare och några meter längre fram tassavtryck av ett lodjur.
De hade tagit sig en bit efter vägen
tills haren hoppat ut i skogen igen med lodjuret efter sig.
-------
Det gick en björn över vägen tidigt
en morgon.
En Björn!
Vi har inga björnar här förutom vår
närmsta granne som blivit döpt till det.
Naturligtvis såg vi den inte, visste
inte ens om den innan vi läste det i tidningarna och fick höra
ryktesvägen hur den sovit ca 500 meter från stugan.
Björndalen-Edane-Mangskogen-Gräsmark-Sunne-Torsby,
där slutade vi å bry oss och frossan släppte.
-------
Nu står vi i en backe. (se bild)
Den har flera namn men vi kallar den
smultronbacken eftersom de största, rödaste och saftigaste smultron
man kan tänka sig växer här och en liten bit in i skogen.
En myrstack växer också här!
Intressant hur många stigar dessa små
varelsers banar till sin stack.
(plocka aldrig smultron barfota)
-------
Över krönet och
plötsligt.........asfalt.
Man kan välja att ta av till vänster
eller höger för att närma sig olika samhällen......
.......men det skiter jag
i och går tillbaka längs grusvägen.
-------
Sen att det hänt fler naturupplevelser
med olika varelser efter vägen hoppas jag ingen tvivlar på.
Som när jag misstog ett rådjur för
en hare och fått hört det till leda efteråt eller hur jag kanade
förbi en förvånad älgko en vinter och hann med att säga hej
innan hon sprattlade iväg längs issvallet eller hur min svärfar såg tre katter (ja, de är våra) jaga efter
ett rådjur eller som i somras när två JAS Gripen (antagligen de värsta
vilddjuren än så länge efter vägen) flög på låg höjd och
måste ha gjort bonden längre bort förbaskat nöjd osv.
Fotoodysséen slutar med vägstolpen.
